Kväverik föda
för att begränsa övergödningen ingår också i svenska statens miljömål för en bättre miljö. Naturvårdsverket klassar övergödning som det absolut största hotet mot havsmiljön. En organism som frodas i övergödda vatten är cyanobakterien även känd som den blågröna algen, den är giftig att förtära och kan orsaka hälsoproblem om den kommer i kontakt med dricksvatten. Då en naturligt näringsrik sjö får ytterligare tillskott på näring på grund av mänsklig inverkan finns fara att algblomningen ökar ytterligare mot vad den hade gjort under naturliga omständigheter.
Giftet förmå även ackumuleras genom näringskedjan , vilket resulterar i att arter högt upp i näringskedjan drabbas hårt. Ändrad artsammansättning [ 2 ]. En ökad primärproduktion i en akvatisk miljö hav, sjö eller vattendrag leder till enstaka stor andel växtalger som lägger sig inom ett lager på ytan. Denna fosfor riskerar att frigöras till den fria vattenmassan genom internbelastning. Detta leder till att de organismer som lever på botten, och är inom behov av syre, dör ut.
Avloppsvatten innehåller stora mängder kväve och fosfor från, bland annat, urin och fekalier. Övergödning , eutrofiering , uppstår på grund av utsläpp från för mycket gödande växtnäringsämnen , så vilket kväve och fosfor, i mark och vattendrag. När dessa organismer dör bryter bakterier ner dem, bakterierna konsumerar syret i vattnet samt kan orsaka suboxi det vill säga syrebrist. Djur har svårt att andas och måste simma upp till ytan beroende på syrebristen p.
Det faktum att algblomningen gör vattnet grumligt gör det inte bara otrevligt för att bada i, det gör även att vattnet blir mindre genomsläppligt för ljus. Estuarium brukar vara naturligt övergödda på grund av för att näringsämnen är koncentrerade vid floders utlopp. Denna process sänker syrehalten i vattnet vilket förmå leda till bland annat fiskdöd och ett minskad biodiversitet. Många sjöar som tidigare varit övergödda på grund av externa faktorer, exempelvis utsläpp från jordbruk, har fortfarande mycket fosfor i sedimenten.
Rätt mat till rätt fågel
Till skillnad från sötvattensystem är det kväve som i högst grad påverkar övergödning inom saltvatten. Vissa sjöar visar också en motsatt trend där mängden näringsämnen i sjön reducerar med tiden. En annan bidragande faktor mot den naturliga övergödningen är att näringsrikt dricksvatten från havsbottnen väller upp i kustsystemen. Fosfor kan renas relativt enkelt i de större svenska reningsverken genom att få det för att bilda klumpar på kemisk väg som sedan kan tas bort.
En för hög halt fosfor gynnar enklare plankton och växter. eutrofiering uppstår som en följd när överflödiga näringsämnen kväve och fosfor sköljs ned i något som ligger nära eller är i närheten vatten.
Naturlig övergödning förekommer i flera sjöar, som en följd av klimatförändring samt geologi. Fosfor gynnar tillväxt och nedbrytning, samt är därför nödvändigt för att växter bör växa. I sjöar och hav kan primärproduktionen öka med algblomning och påföljande syrgasbrist. såsom en ytterligare konsekvens av detta kan dem organismer som lever i symbios med dessa växer påverkas negativt.
Växtnäringsförsörjning i ekologiskt lantbruk
Övergödning förknippas ofta med mänsklig aktivitet, dock kan även vara en naturlig process. Detta kan leda till att en del arter slås ut. Vissa av de växtplankton likt mångdubblas under algblomningen utsöndrar gifter, skadliga till både växter och djur, och i vissa fall människor. Övergödning ses som ett stort miljöproblem, och inkluderas i ett av Sveriges miljömål nr 7 : Ingen övergödning [ 7 ]. Övergödning förekommer förutom i sjöar och vattendrag även längs kuster i haven.
Utsläppen från avlopp varierar beroende på hur avloppsvattnet renas. Övergödning ökar igenväxningstakten av sjöar och gör så att sjön snabbare förändras i en våtmark. När alger dör förmultnar de och mikroorganismer bryter ner de organiskt bundna näringsämnena och frigör dem i sin oorganiska form. Överrepresentationen av simplare organismer konkurrerar ut mer komplexa organismer vilket i sin tur sänker vattnets kvalitet.
När växtalgerna sedan dör så sjunker de till botten var de bryts ned av mikroorganismer. Nedbrytning sker naturligt, men under inverkan av övergödning blir den så stor att den ofta leder till syrebrist vid bottenskiktet. Den ökade vegetationen gör vattnet grumligt vilket gör att ljusgenomsläppet i sjön blir sämre, detta påverkar dels bottenväxter som inte kan genomföra fotosyntes , samt så påverkas de djur som använder sin syn för att hitta föda.
Denna nedbrytning är till stor del aerob. Kväveoxider och fosfater anses spela en viktig roll i övergödningen. Detta drabbar undervattensväxter, som ej får tillräckligt mycket solljus för sin fotosyntes. Kväve brukar däremot renas på biologisk väg i dammar med bakterier som lever vid både fosfor och kväve [ 12 ]. Den biologiska mångfalden kan även störas genom att den ökade näringshalten är fördelaktig på grund av vissa organismer, som därför får ett övertag över de som organismer som trivts utmärkt i den miljö som sjön eller havet varit i tidigare.
Den ökade halten näringsämnen leder till en ökad algblomning och igenväxning.