Kronisk njursvikt stadium 3
Njursjukdom, kronisk – utredning i primärvård
Benämns höggradig hyperalbuminuri eller med en äldre begrepp makroalbuminuri. Oftast kan detta betraktas som normalt åldrande. Kontrollera om och kvantifiera albuminurigraden tillsammans med U-albumin-kreatinin-kvot i lugnt skede. Benämns låggradig hyperalbuminuri eller med en äldre term mikroalbuminuri. Frikostig användning av ultraljud njurar är särskilt angeläget hos män över 60 år för för att utesluta postrenalt hinder.
Samtliga presumtiva remisspatienter mot njurmedicinsk mottagning bör genomgå ultraljud av njurarna. U-ACR i morgonurin korrelerar väl med effekt från dygnsurinsamling. Albuminutsöndringen varierar med diuresen, ökar under dagen, förkommer vid urinvägsinfektion samt efter fysisk aktivitet. Utredning av kronisk njursjukdom inom primärvården. För diagnos låggradig eller höggradig hyperalbuminuri krävs därför 2 positiva fynd vid 3 på varandra följande kontroller av U-ACR.
Hypertoni se PM Hypertoni, primär essentiell. Basal analys rekommenderas hos samtliga patienter med CKD oavsett ålder och kön. Tabellen är hämtad ifrån Nationellt Kliniskt kunskapsstöd. Urin-elfores bör användas angående man vill undersöka proteinutsöndring i urin till att upptäcka lätta kedjor vid myelom titta Myelom multipelt myelom, myelomatos. Docent, specialist inom allmänmedicin, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.
Minimal change nefropati är vanligaste orsaken till nefrotiskt syndrom hos barn och ungdomar. Njursjukdom tillsammans med mild - måttligt nedsatt njurfunktion Njursjukdom tillsammans med måttligt - kraftigt nedsatt njurfunktion. Misstanke vid urinretention?
Kontakta njurmedicinare om ej sannolik orsak till CKD kan klarläggas. nära kombination av proteinuri och makroskopisk hematuri hos yngre bör IgA-nefrit övervägas. Tabell 1. CKD 3 utan albuminuri medför en måttligt ökad risk för hjärt-, kärl- och njurkomplikationer jämfört med friska jämnåriga. Kvotvärdet multipliceras med siffran 10 för att uppskatta dygnsläckaget. Årlig screening för CKD rekommenderas hos nedanstående riskgrupper.
U-albumin-kreatinin-kvot är ett säkrare mått på albuminläckage än vanlig urinsticka. CKD 3 med låg- alternativt höggradig albuminuri medför en hög till många hög risk för kardiovaskulär dödlighet, terminal njursvikt CKD 5 , akut njursvikt samt progredierande njursjukdom jämfört med friska jämnåriga.
Kronisk njursjukdom – ett folkhälsoproblem?
Patienter med CKD likt är under 55 år bör däremot genomgå en aktiv utredning avseende etiologi på husläkarmottagningen och remitteras till njurmedicinsk mottagning utifrån nedanstående algoritm. Upptäcks mikroskopisk hematuri utan rimlig förklaring såsom cystit, menstruation, postmenopausal uretrit är sediment en lämplig metod att urskilja blödning ifrån glomerulär skada. Hypotesen om orsak till reducerad njurfunktion letas på prerenal, renal och postrenal nivå.
Algoritmen utgör ett interdisciplinärt beslutsstöd till primärvård och specialistvård. Protein Såväl njursjukdom såsom feber och fysisk ansträngning kan uppvisa ökad grad av albuminuri. Urinstickan mäter bara albumin. Kreatinin filtreras fritt i glomeruli och utsöndras i liten grad i tubuli. Blod Urinstickor reagerar både på hemoglobin och myoglobin. Membranös glomerulonefrit är vanligaste orsaken till nefrotiskt syndrom hos vuxna.
Hypertoni, Ateroskleros åderförkalkning , övervikt. Om eGFR är stationär sedan detta undersökningstillfälle och radiologen kan uttala sig om njurarnas storlek, anatomi och förekomst av avflödeshinder är kapabel man avstå från kompletterande ultraljudsundersökning av njurarna. Vid sjunkande glomerulär filtration stiger P-kreatinin successivt. Det finns ett stort antal äldre patienter i primärvården med definitionsmässigt mild CKD, dock utan samtidig albuminuri.
Nedre urinvägssymtom, LUTS. Även måttlig CKD är vanligt förekommande bland äldre, speciellt vid samtidig kardiovaskulär sjukdom och diabetes. Basal utredning av CKD omfattar anamnes, blod- och urinprov samt radiologisk utredning. Nedsatt njurfunktion i kombination med albuminuri är emellertid enstaka stark och oberoende riskfaktor för hjärtkärlsjukdom, tilltagande försämring av njurfunktionen och medför även ökad risk för akut njursvikt.